Lilla melodifestivalen

Jag sitter här i mitt rum, det är fredagkväll och jag tittar på Lilla melodifestivalen. Jag känner mig lagom lyckad.

Lilla melodifestivalen är en tävling där barn som är mellan tio och fjorton år gamla av någon anledning tillåts sjunga sina egna låtar på bästa sändningstid i TV 4. Det kan låta som ett jättegulligt koncept, lite som "Dagens visa" som gick på Bolibompa när man var liten, fast i större skala. Problemet är bara att dessa barn suger. De suger verkligen hästballe. Och de suger inte på ett sådär charmigt sätt som Frida, tre år som sitter och sjunger "Lilla Katt" lite småfalskt bredvid sin tvåårige brorsa och familjens Golden Retriever i Dagens Visa. När jag tittar på Lilla melodifestivalen känner jag mig personligen förolämpad. Förolämpad av barnen, förolämpad av TV4, men framför allt, förolämpad av samhället. För vad är det egentligen för samhälle som uppmuntrar och till och med hyllar sådana mediokra insatser som jag tvingas bli vittne till denna kväll? Jag kanske låter som världens hemskaste människa när jag skriver detta, men är det inte ett samhälles uppgift att i så stor mån som möjligt uppmuntra sina medborgare att prestera till sin absolut bästa förmåga? Hur gör man då detta? Jag hävdar att det enda sättet att bli bättre, vad det än må gälla, är att bli mottaglig för kritik. Jag känner ingen människa som är bra på att hantera kritik, och undertecknad är inget undantag. Egentligen borde man tacka varje person som ger en kritik, för det skapar automatiskt en process i hjärnan som börjar fundera huruvida kritiken grundar sig i sanning eller inte. Oftast gör den det, och det är kanske det som gör den så smärtsam.

Nu vill inte jag säga att man ska säga till sina barn att de skitdåliga. Tvärtom, jag vill att man ska säga till sina barn vad de gör väldigt bra, för att sedan påpeka vad de kan göra bättre. Då tror jag att vi kan forma en framtida generation som välkomnar självreflektion och eftertanke.

Så snälla föräldrar till barn som suger men tror att de är jättebra, säg till era avkommor att ni älskar dem, men att de borde skärpa till sig lite för allas trevnad!