Gud är en konstig jävel!

Jag sitter och tittar på Postkodlotteriet. Denna vecka har de haft den goda smaken att låta Markoolio uppträda live. Då slår det mig att för en gångs skull har upphovsmannen till ”Jantelagen” fått vatten på sin kvarn. Låt mig säga direkt till dig Markoolio: Du ska fan inte tro att du är något!! Du har den minst välförtjänta musikerförmögenheten i världshistorien! Du är så talanglös att mina tänder lossnar. Du är en sämre musiker än Adolf Hitler var fredsmäklare. Jag skulle hellre skaffa barn med min syster än sätta din skiva i min skivspelare. Du är säkert en jättetrevlig person och allt det där, men herregud! Det finns vanliga jobb som faktiskt är helt ok som du skulle kunna söka istället för att sitta förpesta världen med dina alster. Du skulle kunna bli ekonomiassistent, account manager, hunduppfödare, socialtjänsthandläggare, bödel, marinbiolog, kamratstöd, vaktis, kassör, hästterapeut, breväbrare, men förfaaan INTE MUSIKER!

Jag sitter och tänker att Gud har ett härligt sinne för ironi. Tänk på all talang som finns där ute som får ställa sig åt sidan för att ge utrymme för Markoolio.

Min favoritmusiker, alla kategorier, är Nick Drake. Han skrev de vackraste melodierna någonsin och sjöng dem med sådan känsla att tiden stannar när man lyssnar på hans låtar. Nick Drake var djupt deprimerad och dog blott 26 år gammal 1974. Tyvärr hann han aldrig uppleva sitt eget genombrott. Den första av hans tre skivor, Five leaves left, såldes i blygsamma 5000 ex. Vid inspelningen av hans sista skiva, Pink Moon, var han enligt uppgift så deprimerad att han var tvungen att sitta vänd mot väggen i studion för att slippa se människor. Idag räknas han som en av England mest inflytelserika musiker någonsin och hans skivor spelas i varenda studentkorridor i Sverige.

Är detta verkligen rättvist. Ska Markoolio få uppträda på Postkodlotteriet medan Nick Drake fick sitta och stirra in i studioväggen. Är Gud alltid så här elak?