En uppmaning till Annika

När jag kom hem från jobbet en kväll i förra veckan satte jag på Tv4 och hamnade mitt i tv-programmet Lotto, med Annika Duckmark (hon som en gång i tiden vann Fröken Sverige och sedan trotsade all logik genom att gifta sig med Thomas Brolin). Annika Duckmark har varit programledare för Lotto i ganska många år nu om jag inte minns fel. När jag satt och tittade på hur Annika presenterade de små bollarna med siffror på, började jag fundera på om Annika verkligen är lycklig i det hon gör. Jag menar, Lotto är ju någonting som skänker glädje till en del människor, i alla fall de människor som vinner pengar, men jag undrar om Annika någonsin får någon uppskattning för det hon gör. Kommer producenterna någonsin fram till Annika efter en sändning och high-fivar henne och säger ”shit vad bra du sa ’boll nummer sju’ ikväll”? Fixar Thomas någonsin till en romantisk middag för henne när hon kommer hem från Lottodragningen och säger ”Gud Ankan jag har aldrig sett dig så glödhet som du var idag! Du gjorde lottospel till en enda lång orgasm för mig! Skål för oss!”

Vad är det egentligen som gör människor lyckliga på jobbet? De flesta brukar svara ”ansvar”, ”bekräftelse” eller ”personlig utveckling”.
Hur långt har Annika kommit sedan första dagen på Lotto? Har hon fått utökat ansvar? Får hon hjälpa till att tvätta bollarna mellan programmen? Får hon låna med sig bollarna hem ibland och visa upp för folk som vill se?

Jag skulle vilja uppmuntra Annika att söka ett nytt jobb. Är verkligen den tristess som Lotto onekligen måste innebära ett rimligt pris att betala för att vara i den yttersta kanten av vad vi kallar ”medievärlden”. Kom igen Annika. Du är bättre än så här. Gör något som gör dig lycklig på riktigt!