En bekännelse

När jag var elva år gammal var jag på Gröna lund med en kompis. Jag hade fått med mig lite fickpengar av mamma för att kunna köpa åkband, mat, lotter, skjuta luftgevär, etc. Jag känner nu, sjutton år senare, att det är dags att göra en bekännelse.

Åkbandet köpte jag, maten likaså. Men alla de andra pengarna spenderade jag på en enda sak.

I huset med spelautomater fanns en sådan där klo som man styr, och sen förhoppningsvis plockar upp saker med. Det kunde vara allt från billiga klockor till läderhalsband med hajtänder.

Jag gick fram till ”klomaskinen” och granskade innehållet. Vid första anblick verkade den bara innehålla skit. Men så fick jag syn på den. Kortleken. Och det var inte vilken korlek som helst. Det var en sådan kortlek som hade nakna tjejer på alla kort. Än idag tycker jag att detta kan vara den bästa sak som någonsin uppfunnits. Ungefär i samma klass som skiftnyckeln och soda streamern.

Allt annat i världen blev oviktigt i samma sekund som jag fick syn på den där magnifika porrkortleken. Jag stoppade i det första myntet och började med en neurokirurgs precision styra den enorma klon mot syndens mittpunkt.

Mitt första försök misslyckade precis. Liksom det andra. Och det tredje. 120 kronor senare stod jag där, tomhänt, med värre prepubertal kåthet än jag någonsin hade upplevt när jag läst Kropp & Knopp-spalten i KamratPosten. Vem fan tillverkade dessa maskiner egentligen? Skulle man inte få betalt för sin envishet?

Många kanske tänker: varför i helvete gick han inte in på första närmsta Pressbyrå och köpte en blaska från ”För honom” avdelningen? Det är lätt att säga i tider som dessa, där allt smaskigt finns ett googlesök bort. Jag kunde helt enkelt inte gå igenom förnedringen att gå in i en kiosk och nekas av en flinande gubbe som med all säkerhet skulle rekommenderat 91an eller Min Ponny istället till den sexuellt frustrerade 11-åringen. Möjligheten att slippa skammen och samtidigt komma över 52 nakna gudinnor var lätt värt 120 spänn. Tur att mamma inte gav mig 1000 kronor för de hade med all säkerhet gått åt också.