En kortvuxen vän

I förrgår var jag på fest och började av någon anledning att tänka på att det vore kul att känna en dvärg, eller kortväxt person som det heter på mer politiskt korrekt svenska. Och med känna menar jag inte någon som man bara morsar på när man är och handlar ost på ICA, utan någon som man verkligen kan hänga med när man känner sig ensam. Jag tror att anledningen till att jag vill ha en dvärg som kompis är att jag vill uppfattas som ädel av min omgivning. Alla skulle tänka ”oj vad coolt att han inte bryr sig om att hans kompis är dvärg”. Det som är lite motsägelsefullt i det jag säger är att i nuläget är det enda skälet till att jag vill bli kompis med en dvärg att han eller hon är kortväxt, och folk skulle alltså ha fel när de tänkte att jag inte bryr mig om att min kompis är dvärg. Det skulle ju trots allt vara själva kärnan i vår vänskap, i alla fall till en början. Men sen skulle dvärgen och jag kunna göra en massa saker. Saker som inte är baserade på det faktum att han/hon är kortväxt. Vi skulle kunna samla på hockeykort, röka hasch eller bara ligga på en filt någonstans. Det vore nåt…